Man ser inte alltid vad man har när man är för nere, och sedan när man är glad då tar man inte tiden att uppskatta det man har. Det är när man är någonstans där emellan då man kan uppskatta och se det man har, och det är egentligen då man är som lyckligast. Jag kan i alla fall inte vara lycklig när jag inte vet var mina "nära och kära" står
